I mitten på 60-talet gjorde Gordon Moore ett uttalande om datorernas utveckling som kom att kallas för Moores Law. Enligt den kommer processorkraften och komplexiteten på processorerna (antalet transistorer per chip) att fördubblas vart eller vartannat år samtidigt som kostnaden för processorena kommer att halveras. Hittills har datorernas utveckling följt Moores law. 8086 som släpptes 1978 och bl.a. satt i IBM PC hade 29 tusen transistorer och en klockfrekvens på mellan 5-10 MHZ medan Pentium Pro som kom 1995 hade en klockfrekvens på 150-200 MHZ och 5.5 miljoner transistorer. Pentium 4 som slutade tillverkas 2007 hade 42 miljoner transistorer och kom som mest upp i 3,8 GHZ. I de senaste processorerna är man nu uppe i 1,4 miljarder transistorer. I stället för snabbare processorer har man nu börjat tillverka processorer med flera kärnor. Med det menas att varje processor egentligen består av flera processorer som arbetar parallellt. Intels senaste processorer för persondatorer har nu mellan 2- 8 kärnor.
Moores Law har haft stor betydelse för datortillverkare som lever på att gamla modeller måste bytas ut när det kommer nya och kraftfullare processorer. Den har också haft betydelse inom spel och programutveckling då man behöver veta hur kraftfulla datorer det finns närspelet eller programmet är färdigutvecklat.
Moores Law gäller endast för halvledare. En utökning av Moores Law som gäller all IT-utveckling föreslogs 2001 av Ray Kurzweil. Denna lag kallas the law of accelerating returns. Enligt den är den tekniska utvecklingstakten exponentiell och kommer att leda till teknologisk singularitet, med det menas en nästan oändlig utvecklingstakt.