De två vanligaste typerna av skrivare till datorn är laserskrivare och bläckstråleskrivare. Även om skrivare som använder bläck är den vanligaste skrivaren när det gäller privatpersoner så är laserskrivare det främsta valet för företag och organisationer där man ofta skriver ut ett stort antal sidor regelbundet. Anledningen till detta är för att kostnaden per utskrift blir lägre med en laserskrivare. De kräver inte heller lika regelbundet underhåll som bläckstråleskrivare, eftersom det inte finns några bläckpatroner som man behöver byta ut. En laserskrivare använder sig istället av en så kallad toner som har fyllts med ett pulver som man vanligtvis kallar för tonerpulver. När pulvret har tagit slut, vilket inte sker lika ofta som med bläcket i bläckpatroner, byter man ut hela tonerkassetten mot en ny. Nya kassetter går att köpa i vanliga butiker som säljer dator- och skrivartillbehör, men man kan också beställa på nätet.
Hur fungerar en laserskrivare?
En laserskrivare fungerar genom att pulvret i tonerkassetten placeras på pappret man ska använda med statisk elektricitet. Pulvret hettas sedan upp så att det bränns fast på pappret genom två värmevalsar. Själva lasern sitter inne i skrivaren och används för att rita upp en bild av utskriften, innan pulvret bränns fast på pappret. I en laserskrivare har man ofta en kassett för varje färg. Eftersom man kan blanda fyra färger för att få fram i princip alla andra färger består en laserskrivare av fyra tonerkassetter med olika färger; cyan, magenta, gul och svart (CMYK-färgerna).
Vilken typ av pulver används i en skrivare?
Pulvret i tonern är elektriskt laddat och har en relativt låg smältpunkt, vilket gör att man bör vara försiktig om man råkar spilla det. I det fall man råkar få pulver på kläderna bör man så snart som möjligt tvätta kläderna i en tvättmaskin. I det fall man inte har möjlighet att göra detta på en gång bör man försöka undvika att kläderna blir varma, eftersom pulvret som sagt lätt kan smälta. Samma sak gäller så klart om man fått tonerpulver direkt på huden. Man bör skölja bort det så fort man kan och undvika att utsätta sig själv för värme. Pulvret bestod från början av kolpulver, järnoxid och socker men efter hand lyckades man förbättra kvaliteten på utskrifterna genom att blanda (och smälta) dessa ämnen med en så kallad polymer.